Ventilera

Jag måste skriva av mig. 
Sitter just nu i bilen på väg upp till Malung. Alvin har precis somnat (strax innan 19, ungen kommer vara uppe halva natten) 

Det är så många tankar som snurrar. Som vanligt när någon dör så bullrar alla känslor upp. Alla som dött under åren, alla tuffa beslut man tagit, allt man har förlorat, det gör sig påmind.. Och det är jobbigt. Som om det rinner ur öronen på en. Man kan liksom inte hantera det, eller iaf inte jag. 
Tårarna rinner titt som tätt. Känns så ovant på någe vis. Var så "längesen" jag kände såhär. Jag tror det var nästan fyra år sen sist. Tänk att jag gick med dessa känslor varje dag i flera år. Hur överlevde jag? Fast helt ärligt så har bitar av mig dött under tiden, men jag har även byggt upp nya bitar under tidens gång. 

Men hur ska jag hantera detta, denna sorg? Vill bara bryta ihop i en hög på golvet stundtals, men kan inte. För jag har en son som behöver sin mamma. Så denna gång får inte känslorna ta överhand. Denna gång får inte allt skit komma upp till ytan. 
Jag ska inte trycka ner mina känslor, men jag måste försöka kontrollera dom lite.

Jävla förbannade cancer! Hur kommer det sig att vi människor utvecklat vapen som kan döda miljontals, men inte kan bota cancer?! Märks att vi lagt pengarna på så mycket fel saker. 

En rysning går över min kropp när jag tänker på sjukdomen. Hur jag är omgiven av den. Hur min familj är omgiven av den. 
Tänk att man typ kan känna sig helt kvävd av en sjukdom, även fast man inte ens har den själv? Kvävd för att för tillfället är det flera i min närhet som har den. 
Kvävd och rädd... Rädd för sorg och rädd för att få den.. 

Mycket svammel och mycket tankar... 

Lite positivt måste vi ju ha!

Hej hopp! 
Nu kommer ett roligare inlägg :-D Tankat själen så även fast jag är helt slut så känns hela livet på topp. 
Julen står vid dörren och trots att vi får en väldigt vågig jul så har jag julkänsla. Ser fram emot att få uppleva denna jul med Alvin, familj och vänner <3 

Just precis nu känner jag mig fylld av kärlek, så tänker riktigt njuta av den känslan. 

Puss på er <3 

Varning för negativt inlägg

Jaha, ni som inte orkar/vill läsa ett lite smått gnälligt inlägg kan ju då bara sluta läsa, behöver verkligen skriva av mig. 
 
Som jag skrev igår så är jag lite smått slut för tillfället. Läskigt hur fort det svänger för mig ibland... Fast, jag har inte tappat all motivation, utan mer att jag bara inte klarar av att göra precis allt just dessa dagar pga trötthet osv. Så det känns ju inte helt hopplöst iaf :P 
 
Alvin är nu praktiskt taget helt frisk iaf! Men sover ändå inte hela nätter. Inatt bökade han 1 timme... Och vi blir trötta.. Jag försöker så gott det går att undvika att väcka Magnus så han kan jobba utan sömnbrist, men min kropp pallar inte så mycket just nu. 
Min mage ger t.ex upp av att jag är uppe och springer till Alvin på nätterna. Så då får Magnus ta över. Så ja, både jag och Magnus är helt slut efter denna vecka som varit.. 
 
Men jag håller ut, är inte ensam om att ha en ettåring som bökar på natten, så det är inge konstigt med det. Men lite påfrestande är det ju såklart. 
 
Inatt kände jag att jag typ ville checka ut, eller trycka på pausknappen. Alltså, ta detta rätt nu! Jag älskar Alvin och det är helt underbart att ha barn! Men just inatt önska jag att det fanns en pausknapp. Så man fick sova. 8 timmars sömn i STRÄCK är det jag saknar. Att få sova mer än 3 timmar i ett svep vore helt underbart. Det är liksom bara sömnen jag saknar. 
Det är tur att gullungen är så go på dagarna så man nästan glömmer sömnbristen ;)